Tidsenliga instrument, förklarade

Varifrån termen kommer

Wikipedia definierar historiskt informerat framförande som ett förhållningssätt till klassisk musik som strävar efter att vara troget det förhållningssätt, den gestaltning och den stil som präglade den era då ett verk skapades. Det vilar på två pelare: framförandepraxis och tidsenliga instrument, vilka kan vara reproduktioner av instrument som användes vid den tiden. Rörelsen växte fram i västländer under mitten och senare delen av 1900-talet, först för medeltida musik, renässansmusik och barockmusik, och omfattar nu även den klassiska och romantiska repertoaren.

Tarmsträngar

Tarmsträngar tillverkas av tarmar från får, nötkreatur och andra djur; katter har aldrig använts, trots namnet catgut. Före andra världskriget var många violiner, lutor och gitarrer strängade med dem, och stål och nylon blev populära i mitten av 1900-talet. Tarm är mycket känslig för fukt, så stämningen förskjuts med luftfuktigheten, och den kan fransa sig vid kontakt med svett. Utövare inom den tidsenliga framföranderörelsen använder den fortfarande för att återskapa hur klassisk, barock och renässansmusik lät när den var ny.

Beslag och stråkar

Wikipedias artikel om barockviolinen noterar att hakstödet som är allmänt använt idag inte uppfanns förrän i början av 1800-talet och att axelstöden är en uppfinning från 1900-talet. Den beskriver också barockbågar som raka eller lätt utåtböjda, i kontrast till den moderna bågens tydliga inåtkurva, vilket den kopplar till François Tourtes konstruktioner i slutet av 1700-talet. Senare förändringar av violin och båge, sägs det, ökade instrumentets samlade klang och volym.

Fortepianot

Fortepianot är ett tidigt piano. Wikipedia beskriver läderklädda hammare, tunna cembaloliknande strängar och en lättare kåpa som i de flesta exemplar saknar metallram. Det har en lättare anslagskänsla och en mjukare ton med kortare sustain, och på Mozarts tid omfattade dess omfång omkring fem oktaver, mot mer än sju på ett modernt piano. Mozart beundrade Steins fortepianon men ägde ett av Anton Walter, som han köpte för omkring 900 floriner. En konsert med enbart stråkar kommer inte att inkludera ett.

Naturhornet

Ett naturhorn har inga ventiler. Enligt Wikipedia ändrar spelaren tonerna med läpparna, förskjuter tonhöjden genom att föra in handen i klockan och byter tonart genom att byta crooks. Handstopping höjer tonhöjden med upp till ungefär en halvton och förändrar även klangfärgen. Crooks var allmänt i bruk vid 1740, och naturhornet förblev i bruk tills ventihornen dök upp i början av 1800-talet. Mozarts hornkonsert nr 4 spelas på båda typerna idag.

Stämtonh�jd

Sedan 1939 har A:t ovanför mitten-C vanligtvis stämts till 440 Hz, och Wikipedia noterar att 442 Hz också är vanligt. Barockstämningen sätts nu till 415 Hz, en halvton lägre, och Wikipedia säger att instrument från den klassiska perioden, som fortepianot, stäms till 427 Hz eller, vanligare, 430 Hz. Stämtonhöjden är en anledning till att en tidstrogen framförande kan kännas något annorlunda även när noterna på papperet är desamma.

Vad du kan förvänta dig i kyrkan

Bokningssidan för St Anne's-konserten anger att musiken framförs på tidstypiska instrument av en stråkensemble med musiker från wienska orkestrar. Den namnger inte instrumenten, stämningen eller styckena. Fortepianot och naturhornet här är alltså bakgrund, inte löften. Vad du kan förvänta dig är ett klassiskt program med Haydn, Mozart, Beethoven eller Schubert, i ett rum byggt långt före de flesta moderna konserthus.

Läs nästa: Är konserten i St Anne's värt det?

Vem detta inte är för

En konsert med tidstypiska instrument är inte en bättre eller sämre version av en modern. Det är ett annat sound. Om du gillar tyngden i en stor orkester, eller en flygel, kan en tidstypisk framförande kännas lågmäld. Om du vill höra hur Mozarts egen värld kan ha låtit, kan det vara det närmaste en konsertbiljett kommer.